Hej. Åh det har varit en lång paus. Idag är det den andra november och sist jag skrev låg väl snön kvar på marken. Jag minns inte riktigt. Jag vet inte helt var jag ska börja. Det har hänt så oerhört mycket sen sist jag hörde av mig hit. Jag får känslan av att det inte är samma liv. Jag har åldrats flera år samtidigt som jag inte känt mig så här ung och levande på länge. När jag skrev sist var Signe tre och en halv månad. Nu, tio månader senare har vi en till, Liv, som kom till oss för snart tre månader sen. Tänk. Va. Vem hade kunnat tro? Vem hade kunnat ana? Vem hade kunnat förutspå? Ingen såklart. Det är så fantastiskt och jag känner mig så oerhört stolt och l y c k l i g t lottad. Vi fick två fantastiska små flickor på tio månader. Hade jag vetat det innan hela karusellen startade för några år sen hade det sparat så många tårar, huvudvärk och dålig självkänsla. Men, jag hade heller inte varit den erfarenhet berikad som jag är nu. Jag vet jag har skrivit det tidigare, livet är en bergodahlbana och ja, det är det verkligen. Nyp mig i armen. Nej. Jag drömmer inte.
Jag är tillbaka och jag ska försöka skriva lite oftare. För mina flickor. Det blir en dagbok. Det blir en dagbok av bilder och bevarade minnen. Den blir till er Signe och Liv.
